Tipspromenaden

Tipspromenaden

Vi var på tipspromenad på förmiddagen.

Det var kallt och tippandet gick dåligt, men den grillade knackwursten smakade jättegott när vi väl svarat fel på dom flesta av 12 tipsfrågor. Promenaden gick på vägen utefter Vålösundet, vilken leder ut till Picazzoskulpturen. Solen flödade från klarblå himmel och det var bara att njuta.

Här, vid bryggan utanför kyrkans sommarcafé, ligger Torsten med sin ombyggda fisketrålare infrusen i isen. Kanske väntar han på att cafét skall öppna så att han kan gå in och få en fika. Han bor på båten året runt nu för tiden och har det jättemysigt där.

Så här ser Picazzostatyn ut på sommaren. Det är fint därute och ett bra mål när man vill ut och cykla. Belöningen är en glassvåffla Kling-glass från Mariestad på caféet.

Så här såg det ut i Vålösundet för bara några veckor sedan. 

Vintern kom sent till Kristinehamn i år.

  

Residensstaden

Det är inte ofta jag besöker residensstaden Karlstad.

Vi har ju allt vi behöver här hemma i Lusasken.

Denna dag var det dock bokmässa på muséet och böcker är alltid spännande.

Muséet är en pampig byggnad som ligger på andra sidan Klarälven, d v s om man inte parkerar bilen på den sidan om älven. 

Vid teatern sitter Selma Lagerlöf  och tittar på trafiken.

Jag förstår inte varför hon inte fick blicka ut över vattnet istället.

Å här är teatern.

Dom spelar Evigt Ung och Karin har naturligtvis sett den!

Sola i Karlstad Här står hon och fryser bredvid Statt

Statt är vådligt pampigt.

Jag har varit där på en nyårsfest för 51 år sedan.

Det var dyrt redan då.

Härifrån kan man ringa och beställa bord på Statt.

Nils Ferlin står på ett bord i utkanten av Stora Torget.

Han är ganska mager om bena, tillika om armar och hals.

Innan han klev upp på bordet satt han nog på stolen och drack pilsern.

Detta är Stora Torget med Residenset i bakgrunden.

Där har jag varit inne för där ligger även Emigrantregistret. Dom bjöd på mat kan man tänka!

Damen till vänster, som står och viftar i armarna, är Frihetsgudinnan.

Hon minner om forna tider.

Så här står det på sockeln:

Fredsmonumentet rest av värmlänningar 1955 
femtio år efter svensk-norska unionens fredliga upplösning..
Fejd föder folkhat
Fred främjar folkförståelse

Gamla I2-kasernerna, numera bostäder och kontor.
Där hade jag parkerat bilen (gratis)

Klarälven är mäktig!
Speciellt denna regniga höst.

SINNENAS AFTON

i

Kristinehamn

2012-11-03

Alla helgons dag

i parken på Mariebergs gamla sjukhusområde.

Vi såg inga helgon. Det var nog lite för mörkt. 

Och själva är vi ju inga helgon precis  

Någon hade köpt in 1 miljon marschaller.

Alla med aktier i Jönköpings tändstickfabrik är glada nu

för det måste ha gått åt minst 3 miljoner tändstickor för att tänd alla marschaller.

Alla vet ju att det går åt minst 3 tändstickor för att tända 1 marschall

och här blåste det dessutom.....

Detta är inget uppochnervänt träd. Det är troligen ett helgon.

Här sitter trollmor och läser en otäck saga för dom livrädda barnen.

Det var faktiskt riktigt mysigt tyckte vi vuxna som inte var rädda.

  

Detta är vägen hem. 

Det kan vara vårt hus som inte syns lång därborta i fjärran.

JÄRNVÅGEN och GAMLA BADHUSET

Då:

Kristinehamn har varit världens centrum.
Det var här världspriset på järn bestämdes för några hundra år sedan.

Och på denna enkla våg vägde man järnet ...

Här lade skutorna till och lastade järn.
Järnvågen står utanför bild till vänster i gräsmattan.

Nu:

Och regnet det bara faller ner, - mer och mer ...
Sällan ser man så mycket vatten i Varnan.

Där nere bland träden låg vårt gamla fula badhus byggt på miljonprogrammets tid.
Tack och lov så revs det i våras.
Det kostade fram till dess dyra skattepengar i uppvärmning och underhåll men stängdes ca 2009 för gott.

Så här såg det ut när man just börjat riva.

Grävskoporna har börjat äta sej in i huset.

och här åker snart sista väggen.

Bojorten

Göteborg har Ostindiefararen. Gävle har Gerda. Kristinehamn har Bojorten Christine af Bro.

Bojorten - en kopia av ett 1600-talsskepp

Bojorten Christine af Bro är en kopia av den sorts 1600-talsskepp som förr fraktade trä och järn ut i världen. Fartyget är byggt enligt gammal holländsk tradition och klassat som ett traditionsfartyg. 

Förr i tiden fanns Bojortarna mitt emellan Norra och Södra Hamngatan, i Varnan, och väntade på att järnet från Bergslagen skulle lastas i båten. När det var klart transporterades järnet ut på Vänern och vidare till Västerhavet.

Bojortar har haft stor betydelse för Kristinehamns tillblivelse. Staden var mellan 1600-1800-talet den viktigaste utskeppningsplatsen för Bergslagens stångjärn. Vid denna tid bestämdes även världsmarknadspriset på järn här.
Drottning Christinas förmyndareregering gav 1642 Kristinehamn stadsrättigheter och en bojort i stadsvapnet för att påminna befolkningen av sjöfartens betydelse. Av denna anledning kallas bojorten ibland för "världens enda flytande stadsvapen".

Båten ligger i Kristinehamns gästhamn där du kan beskåda den när den ligger vid kaj. Under sommaren arrangeras mängder av turer. Välj bland skärgårdstur, Picassotur, kvällstur eller pirattur. Du kan också färdas till Alvön eller till Karlstad och, om du vill, chartra Bojorten för speciella evenemang.

Båten kan ta 55 passagerare. Kaffe och kaka säljs ombord.

Här vid sjösättningen år anno dazumal, kanske 2005.

Det är ett snyggt hembygge som kom till i ett av våra större hamnmagasin.

Så här ser det ut när det ligger vid kaj

Akterspegeln är ett konstverk.

Grannen förut är en tidigare marin enhet försedd med waterjet-aggregat i st f vanlig propeller. Den gör lätt 40 knop och vänder på en 5-krona om man kommer på att man glömt något hemma och måste åka tillbaka hem. Waterjet-aggregatet är tillverkat av KaMeWa/Rolls Royce här i stan.

Vid samma kaj ligger även en f d fiskebåt som är en komfortabel bostad åt ägaren. Jag tror t o m att han har en vedeldad badtunna på fördäcket.

Alla dessa båtar ligger i gästhamnen. Därifrån är det 25 m till en kiosk, 50 m till en resturang, 100 m till Lidl, 200 m till COOP och 500 m till stadens centrum.

Vid promenaden mot centrum passerar man Nordenfeldtska huset, ett av stadens äldsta hus. Jag tror att det är byggt på 1700-talet, men det måste jag kolla upp innan jag påstår detta definitivt

Här är beviset. 1771 var året.

Gränsträffen 2012

Här några bilder från året Gränsträff i Arvika.

De är tagna med en vissen mobilkamera, som har en spricka i skyddsglaset framför linsen. 

Därav dimman i högerkantaen.

Dagen började lite darrigt med regn och låga moln, men framåt eftermiddagen blev det riktigt bra.

Jag var där mellan kl 14 och 18 på fredagen och det flögs hela tiden.

Som buskflygare fick man lätt mindervärdighetskomplex när man såg dom stora modellerna och hur dom stora pojkarna kan flyga. Men nu några timmar senare har det gått över. Det är minst lika roligt att flyga 150 grams depron för 20 kronor i materielkostnad.