I fjol, anno 2011, hade vi massor av snö här i Kristinehamn när det var vinter.
I år har vi haft gröna gräsmattor ända tills nu, i mitten av februari, men nu snöar det varannan dag.
Vad gör man då när det snöar, förutom att längta till morgondagen eller tillbaka till gårdagen eller till Oman, Holland, Köla eller Rekekroken. Jo, man tillverkar blå kängor åt Krax och spänner på gröna specialskidor så att han kan få flyga igen, för det är ju det han helst av allt vill.
Se så vackert det blev!
Optimisten, dvs jag, trodde att dom skulle funka och förpassade oss, nöjd och självsäker, ner till fotbollsplanerna vid värmeverket för att prova landningar. Den dagen hade dock inte snön fastnat på gräset därnere så det fanns bara lite rimfrost kvar, men det skulle nog fungera ändå tänkte optimisten.
Krax och optimisten har under sommaren och hösten flugit många timmar tillsammans och blivit ett väl samtrimmat par. Krax gör allt som optimisten beordrar: Flyger omkring lugnt och stilla, stiger och sjunker, stallar och går i spinn om motorpådraget minskas, studsar på marken vid landning, står på näsan i gräset och knäcker propellern eller störtar rakt ner i marken och går sönder. - Ibland (ofta) allt på en gång, men alltid precis som optimisten bestämmer.
Ett flygpass inleds oftast genom att man kastar iväg Krax samtidigt som man drar igång propellern. Så även denna dag. Starten gick bra och vi flög omkring en bra stund men skulle så göra en provlandning på dom nya skidorna. Dock tror jag att kängorna blivit en aning för stora för jag såg att skidorna började hänga framåt med spetsarna pekande olyckligsaligt neråt mot marken. Alltnog, vi hade inget val, förr eller senare måste det landas.
Trots onda föraningar försökte optimisten hålla nosen högt vid landningen för att kompensera skidornas negativa vinkel, men ingenting hjälpte. Tänk er en skidhoppare i Oberammergau i en liknande situation!
Precis så gjorde Krax också. Landningstället rycktes loss, propellern gick av, motorfästet knäcktes och stjärtpartiet fick sej en rejäl knäck vid dödssaltomortalen.
Denna provflygning (liksom många andra) avslutades dock på ett värdigt sätt genom att den skadade Krax placerades på en filt i bagagerummet, transporterades hem, placerades på operationsbordet (=köksbordet) och reparerades. Dock återmonterades hjulen medan kängor och skidor kommer att modifieras på lämpligt sätt. Som tur är finns det tillgång till god sakkunskap i ämnet hos Buskflygarna i mörkaste Småland så efter konsultation hoppas vi snart vara i luften igen.
PS: Jag är sedan lång tid tillbaka absolut förbjuden att använda köksbordet (och alla andra bord) som verkstadsbänk. Just då var dock den stora kärleken på Maxi och handlade så jag tog mej friheten att bryta mot förbudet. När hon kom hem var operationen genomförd, köksbordet avstädat och eftermiddagskaffet framdukat. Allt var lyckligt och väl tills hennes blick plötsligt låste på en fläck på bordet. Fläck och fläck förresten. Det var värre än så. Jag hade borrat rätt ner i bordet utan att själv märka det.
Sensmoral: Gör alltid som HSB säger.
Tack gode gud att man har Krax och inte en Bleriot, jag vågar inte ens tänka på hur det skulle vara att reparera en sån.
