Rekekroken i Skåne i Sverige

Den 16 april kunde vi inte hålla oss längre. Då packade vi väskorna och drog till Rekekroken, som ligger i Höganäs kommun på Kullahalvön i Skåne. Historiskt är byn mest känd för att filmskådespelaren Edward Persson bodde här till sin död den 19 september 1957. Han har sin grav på Jonstorps kyrkogård en bit härifrån.

Som vanligt kan man klicka på bilderna för att se dom i rätt storlek.

Vårt mål var detta vita sutteränghus i vinkel på Grubbavägen 9. Det tillhör vår dotter och hennes familj, men dom bor just nu i Holland så Karin och jag kan åka dit och bo nästan närhelst vi har lust.

Så här vackert blommade vitipporna hos grannarna Carina och Magnus när vi kom dit.

Vi hade inte så många vitsippor i trädgården. Däremot hade vi många eklöv kvar sedan förra hösten.

18 säckar krattade Karin snabbt ihop, vilka vi så småningom donerade till soptippen i Höganäs.

Vi har bara trevliga grannar runt omkring oss. Dom flesta bor här året runt så vi har god bevakning av huset.

Här bor Carina o Magnus.

och här bor Anja och Ulf.

och här Lola och Jan

Här en riktig sommarstuga vars ägare bor i Perstorp.

Vägen i nederkanten går från Grubbavägen upp till Lola o Jan och till oss.

Grubbavägen slutar med en vändplan nere vid sommarstugan.

Denna Värsåsvilla ligger i skogskanten nedanför oss på väg mot badet vid Skälderviken.
Det har kommit upp i vinter.

Här börjar Grubbavägen och här bor vår ICA-handlare i sitt nybyggda hus.

Så här mysigt fastboende kan en liten sommarstuga i kvarteret bli för en bra slant pengar.

Grubbavägens mest exclusiva bilparkering.
Klicka på bilden och läs på skylten! Fast ibland fuskar dom och parkerar en Audi där också.

Det finns många mysiga hus utefter strandpromenaden Gamla Rekekroken.

Här bodde Edward Persson. Fönsterbyte på gång ...

Han Edward hade fin utsikt över Skälderviken. Bjärehalvön i bakgrunden.

Tänk om man hade detta hus.

..... eller detta. Båda är för oss så skånska och så mysiga.

Sädesärlan är här

- Så här skriver Naturhistoriska Muséet om sädesärlan. Jag har sett två stycken i dag ute vid Picassoskulpturen.

Sädesärla,

Motacilla alba

Sädesärla är en långsträckt, smäcker fågel i svart, grått och vitt. Den långa stjärten är nästan aldrig stilla, utan den vippar hela tiden. Den gamla hanen har skarpt markerad gräns mellan den svarta nacken och den grå ryggen. Honan, däremot, har en betydligt diffusare övergång mellan svart nacke och grå rygg. Sädesärla är en välkänd fågel som finns i hela landet, ofta i vår närhet. Den svenska populationen uppskattas till från en halv till en miljon par, och beståndet verkar vara ganska stabilt.

´När man går förbi en ärla på en åker skall man tala till den för då blir det ett gott år´ är ett gammalt ordspråk.

Det svenska namnet kommer sig, sedan långliga tider, sannolikt av att när ärlan anländer på våren så uppehåller den sig gärna på nyplöjda åkrar, där den livnär sig av sädeskorn, insekter och liknande. Har tidigare kallats sädes-ärla, vilket verkar vara det äldsta kända uttrycket, men den har även kallats säs-ärla, säds-ärla, säsälla, såsigga, plogärla, tranärla, åkerhöna, husärla, såärla, ringärla, långhals, kokvitta, kvickstjärt, vippstjärt med flera.

Sädesärla avviker från de flesta andra fåglars flyttningsriktning, och den flyttar under september mot sydost. Övervintringsområdet ligger i nordöstra Afrika (Egypten) och Mellersta Östern. Huvuddelen av sädesärlorna återvänder under april. Några få kan övervintra i södra och mellersta Sverige.

Högsta kända ålder är 12 år och 3 månader.