Sädesärlan är här

- Så här skriver Naturhistoriska Muséet om sädesärlan. Jag har sett två stycken i dag ute vid Picassoskulpturen.

Sädesärla,

Motacilla alba

Sädesärla är en långsträckt, smäcker fågel i svart, grått och vitt. Den långa stjärten är nästan aldrig stilla, utan den vippar hela tiden. Den gamla hanen har skarpt markerad gräns mellan den svarta nacken och den grå ryggen. Honan, däremot, har en betydligt diffusare övergång mellan svart nacke och grå rygg. Sädesärla är en välkänd fågel som finns i hela landet, ofta i vår närhet. Den svenska populationen uppskattas till från en halv till en miljon par, och beståndet verkar vara ganska stabilt.

´När man går förbi en ärla på en åker skall man tala till den för då blir det ett gott år´ är ett gammalt ordspråk.

Det svenska namnet kommer sig, sedan långliga tider, sannolikt av att när ärlan anländer på våren så uppehåller den sig gärna på nyplöjda åkrar, där den livnär sig av sädeskorn, insekter och liknande. Har tidigare kallats sädes-ärla, vilket verkar vara det äldsta kända uttrycket, men den har även kallats säs-ärla, säds-ärla, säsälla, såsigga, plogärla, tranärla, åkerhöna, husärla, såärla, ringärla, långhals, kokvitta, kvickstjärt, vippstjärt med flera.

Sädesärla avviker från de flesta andra fåglars flyttningsriktning, och den flyttar under september mot sydost. Övervintringsområdet ligger i nordöstra Afrika (Egypten) och Mellersta Östern. Huvuddelen av sädesärlorna återvänder under april. Några få kan övervintra i södra och mellersta Sverige.

Högsta kända ålder är 12 år och 3 månader.