Gränsträffen 2012

Här några bilder från året Gränsträff i Arvika.

De är tagna med en vissen mobilkamera, som har en spricka i skyddsglaset framför linsen. 

Därav dimman i högerkantaen.

Dagen började lite darrigt med regn och låga moln, men framåt eftermiddagen blev det riktigt bra.

Jag var där mellan kl 14 och 18 på fredagen och det flögs hela tiden.

Som buskflygare fick man lätt mindervärdighetskomplex när man såg dom stora modellerna och hur dom stora pojkarna kan flyga. Men nu några timmar senare har det gått över. Det är minst lika roligt att flyga 150 grams depron för 20 kronor i materielkostnad.

Krapperup

När vi är i Rekekroken har vi nära till Krapperup.
Kolla gärna på http://www.krapperup.se/ där finns mera info om stället.

Där har dom en ganska ståndsmässig mangårdsbyggnad och en stor trädgård som kallas park.

Karin o jag var där idag, 22 maj 2012, och vandrade i parken. Det var sådär 28 grader varmt och det kändes skönt att hålla sej i skuggan av dom gamla imponerade parkträden.

En skaplig swimmingpool hör till.

Blodbok. 

Ett bra paraply när regn och åska plötsligt överföll oss.

Och välkommen är man.

Hängbjörk har man hört talas om, men här är en hängbok.

Rododendrum modell jätte

"Mangårdsbyggnaden" från baksidan

Gratis mat, men vi hade glömt håven hemma.

Vi gick nästan vilse i bokskogen och stod plötsligt på den gamla banvallen mellan Höganäs och Mölle.

Och nedanför banvallen låg Öresund.

Flera "stollar" badade i isvattnet. - Vi åkte hem och duschade.

Strax innan vi kom till den här skylten sa vi till varandra att det var väldigt fridfullt i parken.

Inte visste vi då att den var fridlyst!

Snart blommar alla rododendronbuskar i parken, men dom missar vi tyvärr i år.

Star City - Zvyozdny

Gamla minnen börjar dyka upp. Det beror säkert på åldern.

Den 10 januari 2001 minns jag att vi åkte rysk skranglig buss från Amerikanska ambassaden i Moskva till Star City några mil, kanske 10, nordöst om Moskva. Resan var arrangerad för ambassadfolket, men på något sätt kunde Karin, jag och vår dotter Birgitta få hänga med.

I Wikipedia står det sålunda:

Star City (Russian: Звёздный городо́к, Zvyozdny gorodok^[1]) is a common name of an area in Moscow Oblast, Russia, which has since the 1960s been home to the Yuri Gagarin Cosmonaut Training Center (GCTC). Officially, the area was known as "closed military townlet No. 1" and at various times had also been designated as Shchyolkovo-14 (Щёлково-14) and Zvyozdny (Звёздный).^[2]

Infarten till området var ståtlig och man förstod att det gått åt många rubel här under årens lopp och så gör allt framgent.

Jurij Gagarin och Valentina Teresjkova kommer vi gamlingar säkert ihåg.

Gagarin omkom i en flygolycka medan Teresjkova fortfarande lever.

Mera Wikipedia:

Valentina Teresjkova föddes den 6 mars 1937 i en liten by i Jaroslavl oblast i västra Ryssland. Hennes far var traktorförare och hennes mor arbetade inom textilindustrin. Hon gick inte i skolan eftersom hennes föräldrar var fattiga. Hon började i skolan 1945 vid 8 års ålder, men slutade 1953 och fortsatte sin utbildning med korrespondenskurser. Hon blev intresserad av fallskärmshoppning i ung ålder, och utövade hobbyn i den lokala flygföreningen, och gjorde sitt första hopp den 21 maj 1959 vid 22 års ålder. Det var hennes kunskaper inom fallskärmshoppning som gjorde att hon blev antagen till det sovjetiska rymdprogrammet. Teresjkova var liksom hennes mor textilfabriksarbetare och amatörfallskärmshoppare när hon rekryterades i kosmonaututbildningen med tre andra kvinnor. Av dessa fyra var det endast hon som blev kosmonaut.

Rymdfärden

Den 16 juni 1963 blev hon den första kvinnan i rymden när hon lyfte med rymdfarkosten Vostok 6 från kosmodromen i Bajkonur. Hon flög 48 varv i omloppsbana runt jorden under totalt två dygn, 22 timmar och 50 minuter. Teresjkovas rymdfärd är ännu i dag den enda genomförda rymdfärden med enbart kvinnlig besättning. Rymdfärden var den sista i Vostokprogrammet och den varade längre än alla dittills genomförda amerikanska rymdfärder tillsammans. Under hela färden anropades Teresjkova från markkontrollen med namnet Tjajka, vilket är ryska för måsen.

I Star City utbildar och tränar man ryska kosmonater och västerländska astronater. 

Vi fick se mock-uper av dom rymdskepp man då och även nu använder. Dom var all exakta kopior av dom riktiga och vi fick även krypa in i och igenom modulerna om vi ville. Jag kunde snabbt konstatera att jag aldrig skulle kunna bli uttagen. Idealt kosmonatmått var nog ca 160 cm längd och en trivselvikt på max 60 kg vikt för att kvala in till det yrket.

Den stora cylindern på närmast föregående bild är en fullskalig mock-up på en av modulerna i rymdstationen ISS, som just nu flyger omkring däruppe. Den tränade man i för fullt i år 2001.

I denna vattentank tränade man att arbeta i viktlöshet.

På andra sidan tanken kan man se en kosmonat hänga i en kran färdig att sänkas ner för jobb på en modul som stod på botten.

Här står modulen

(Man hade ingen digitalkamera på den tiden så man kunde inte kolla hur bilderna blev. Annars hade jag nog försökt att ta nya bilder utan motljus.)

Här är en annan modul i ISS

En av dom första rymdkapslarna. Den var INTE stor.

Det fanns många montrar att studera, men det var svårt med språket och ännu svårare med alfabetet.

I Star City fanns ett påkostat villaområde där kosmonaterna bor. Bl a åkte vi förbi ett påkostat hus där Gagarins änka bodde. 

Väl hemma i Moskva gick jag ut och tittade på dom skapliga slussarna, som ligger i området i västra Moskva där vår dotter bodde.

Dom förbinder Moskvafloden med Volga om jag inte minns alldeles fel och verkade ganska förfallna.

Slussportarna var enorma.

Barnbarnen hade fixat en ny jordnära lekkamrat hemma i trädgården medan vi befann oss tankemässigt i cyber space i Star City i Zvyozdny.

Söndagspromenad på vasaloppsdagen

Vasaloppet gick ju bra idag - någon vann och jag är jättenöjd med detta besked.
Eftersom det var blixtföre var det inte så mentalt jobbigt att titta på och jag tror inte heller att åka. Han som vann var knappt anfådd när han blev intervjuad efter målgången.
Fast jag är besviken på den långe norrmannen, som fegar och aldrig vill dra i ett skidlopp. Han antydde ju för länge sedan att han skulle vinna i år (och underförstått nog även slå Mora-Nisses rekord på nio segrar).

Här hade vi en solig dag och det lockade till att ta en promenad med kamera på magen efter målgång och middagsvila

Bilderna blir nog större om man klickar på dom, men man kan aldrig veta säkert.

Väl ute på trappen upptäcktes att grannen Raymond nästan hann å kapa ner den stora linden i går medan jag var i Skövde på modellflygning.

På andra sidan gatan ligger Broströmska Stiftelsen och på gräsmattan står Axel Broström staty. Han var kristinehamnare tror jag och startade Broströmsrederiet med fartyget Matilda någon gång anno dazumal. Efter en större donation från familjen Broström byggdes huset åt bl a medellösa sjömansänkor. Det är numera privatägt och verkar vara genomgångsboende för unga ensamstående och dito familjer.
Här kommmer fakta i efterhand från en bekant som känner väl till hur det förhåller sej:
Broströmska Stiftelsens hus kom till efter en donation av familjen Broström i samband med nya hamnens invigning 1916. Beloppet var 200 000 kronor, och det räckte till för att bygga huset. I statuterna står att det skall bebos av folk som har anknytning till sjöfarten, av båda könen. De flesta som bodde där under min barndomstid var änkor efter sjöfolk. Runt tomten gick en hög häck och parken där "Geta" står staty, var en förbjuden men mycket omtyckt lekplats för oss glin. Området mot väster, där det idag ligger två enfamiljshus, fanns ett område för egenodling.Det var behövligt för många som bodde på stiftelsen, eftersom pensionerna var knappa.

Lite nedanför ligger den nybyggda Sannagården, äldreboendet där vi själva kanske hamnar på sluttampen. Men då vill vi ha rum med utsikt över hamnen och inte mot albuskaget bakom huset. Från början planerade man att bygga radhuslägenheter på planen ner mot bryggan och PEAB gick ut med enkäter, men intresset var litet och prislappen stor så projektet lades på is.

Här har vi hamnen dit oceangående fartyg anlöper flera gånger i veckan via Göta älv och slussarna i Trollhättan. Själva djupkajen ligger runt hörnet längst ut. Den höga kranen till vänster i bild används när man skall lyfta torndelar till vindkraftverk av fartygen. Dom kommer oftast från Kina. Sågat virke är en stor exportvara härifrån.

I denna båt bor ett ungt par komfortabelt med elspis, kyl o frys, tvättmaskin, torktumlare och andra bekvämligheter. I dagarna har dom dock köpt ett hus så det blir kanske en lägenhet ledig här.

Som närmaste granne har dom nu bojorten. Just nu i vinterdvala men sommartid seglar den ofta på Vänern med passagerare. Båttypen var vanlig här på Vänern i gångna tider. www.bojorten.se/fartyget 

Den stora tegelbyggnaden är gamla tullhuset, men numera finns där en affär för båttillbehör.
Bojorten byggdes i hamnmagasinet till höger om tullhuset.

Detta är gästhamnen. Där ligger nu ett antal flytbryggor på vinterförvaring. När isen släpper bogserar man ut dom i Vålösundet, sundet ut mot Storvänern. Där blir dom bryggor för några hundra fritidsbåtar.

Svängbron är igensvetsad. Den är nu gångbro och så finns även ett industrispår på den. För inte alltför länge sedan (jag minns den tiden) gick den att svänga. Då kunde lite större båtar gå ända upp i stan. 

Biltrafiken går numera på Västra Ringvägen och den nya bron strax innanför Svängbron.

Vi hade ett väl fungerande sjukhus som dessutom gick plus ekonomiskt. Efter nedläggningen saknar vi detta  mycket. Det kloka Landstinget tyckte plötsligt att det blev billigare och att vi fick bättre vård om vi åkte till Karlstad när vi fick en sticka i fingret. Vi som ingenting begriper tycker dock att det är bakvänd rationalisering att frakta personal och hundra patienter varje dag till Karlstad och Karlskoga i stället för att några läkare åker andra vägen. Många av läkarna bor dessutom kvar här och åker nu tillsammans med patienterna varje dag till jobbet. Vi protesterade vilt, men när man protesterar vilt begriper man inget och då var det enkelt att köra över oss. Detta är ett lysande exempel på nationalekonomiskt tänkande när det är som sämst. Arg? Ja! Men bussbolagen, SJ, taxi och bensinbolagen verkar nöjda.
Snart kanske vi dessutom skall in i region Västra Götland och måste åka till Sahlgrenska för att ta ut stickan i fingret. Det känns som att åka till månen i stället för några mil till Univeritetssjukhuset i Örebro.

Här är stans spelhåla, Nyveliuskiosken. Där kan man på fem minuter satsa hela sin pension och vinna eller försvinna. Jag gick halva vägen en gång och satsade 50:- på en säker häst, som redan stod med ena frambenet på mållinjen. - Vill ni veta hur det gick? --- tror inte dä!

Kameraobjektivet vänt mot hemmet. Vi bor högst upp i det grå huset högst upp på bilden och vi fick jättefin utsikt över hamnen sen grannen fällt stans största lind.
Anade här att Karin stod i köksfönstret och ropade att kaffet var klart, så gick direkt hem.

- Vem skall putsa skorna efter promenaden över tundran tro?