Bojorten

Göteborg har Ostindiefararen. Gävle har Gerda. Kristinehamn har Bojorten Christine af Bro.

Bojorten - en kopia av ett 1600-talsskepp

Bojorten Christine af Bro är en kopia av den sorts 1600-talsskepp som förr fraktade trä och järn ut i världen. Fartyget är byggt enligt gammal holländsk tradition och klassat som ett traditionsfartyg. 

Förr i tiden fanns Bojortarna mitt emellan Norra och Södra Hamngatan, i Varnan, och väntade på att järnet från Bergslagen skulle lastas i båten. När det var klart transporterades järnet ut på Vänern och vidare till Västerhavet.

Bojortar har haft stor betydelse för Kristinehamns tillblivelse. Staden var mellan 1600-1800-talet den viktigaste utskeppningsplatsen för Bergslagens stångjärn. Vid denna tid bestämdes även världsmarknadspriset på järn här.
Drottning Christinas förmyndareregering gav 1642 Kristinehamn stadsrättigheter och en bojort i stadsvapnet för att påminna befolkningen av sjöfartens betydelse. Av denna anledning kallas bojorten ibland för "världens enda flytande stadsvapen".

Båten ligger i Kristinehamns gästhamn där du kan beskåda den när den ligger vid kaj. Under sommaren arrangeras mängder av turer. Välj bland skärgårdstur, Picassotur, kvällstur eller pirattur. Du kan också färdas till Alvön eller till Karlstad och, om du vill, chartra Bojorten för speciella evenemang.

Båten kan ta 55 passagerare. Kaffe och kaka säljs ombord.

Här vid sjösättningen år anno dazumal, kanske 2005.

Det är ett snyggt hembygge som kom till i ett av våra större hamnmagasin.

Så här ser det ut när det ligger vid kaj

Akterspegeln är ett konstverk.

Grannen förut är en tidigare marin enhet försedd med waterjet-aggregat i st f vanlig propeller. Den gör lätt 40 knop och vänder på en 5-krona om man kommer på att man glömt något hemma och måste åka tillbaka hem. Waterjet-aggregatet är tillverkat av KaMeWa/Rolls Royce här i stan.

Vid samma kaj ligger även en f d fiskebåt som är en komfortabel bostad åt ägaren. Jag tror t o m att han har en vedeldad badtunna på fördäcket.

Alla dessa båtar ligger i gästhamnen. Därifrån är det 25 m till en kiosk, 50 m till en resturang, 100 m till Lidl, 200 m till COOP och 500 m till stadens centrum.

Vid promenaden mot centrum passerar man Nordenfeldtska huset, ett av stadens äldsta hus. Jag tror att det är byggt på 1700-talet, men det måste jag kolla upp innan jag påstår detta definitivt

Här är beviset. 1771 var året.

Gränsträffen 2012

Här några bilder från året Gränsträff i Arvika.

De är tagna med en vissen mobilkamera, som har en spricka i skyddsglaset framför linsen. 

Därav dimman i högerkantaen.

Dagen började lite darrigt med regn och låga moln, men framåt eftermiddagen blev det riktigt bra.

Jag var där mellan kl 14 och 18 på fredagen och det flögs hela tiden.

Som buskflygare fick man lätt mindervärdighetskomplex när man såg dom stora modellerna och hur dom stora pojkarna kan flyga. Men nu några timmar senare har det gått över. Det är minst lika roligt att flyga 150 grams depron för 20 kronor i materielkostnad.

Krapperup

När vi är i Rekekroken har vi nära till Krapperup.
Kolla gärna på http://www.krapperup.se/ där finns mera info om stället.

Där har dom en ganska ståndsmässig mangårdsbyggnad och en stor trädgård som kallas park.

Karin o jag var där idag, 22 maj 2012, och vandrade i parken. Det var sådär 28 grader varmt och det kändes skönt att hålla sej i skuggan av dom gamla imponerade parkträden.

En skaplig swimmingpool hör till.

Blodbok. 

Ett bra paraply när regn och åska plötsligt överföll oss.

Och välkommen är man.

Hängbjörk har man hört talas om, men här är en hängbok.

Rododendrum modell jätte

"Mangårdsbyggnaden" från baksidan

Gratis mat, men vi hade glömt håven hemma.

Vi gick nästan vilse i bokskogen och stod plötsligt på den gamla banvallen mellan Höganäs och Mölle.

Och nedanför banvallen låg Öresund.

Flera "stollar" badade i isvattnet. - Vi åkte hem och duschade.

Strax innan vi kom till den här skylten sa vi till varandra att det var väldigt fridfullt i parken.

Inte visste vi då att den var fridlyst!

Snart blommar alla rododendronbuskar i parken, men dom missar vi tyvärr i år.

Star City - Zvyozdny

Gamla minnen börjar dyka upp. Det beror säkert på åldern.

Den 10 januari 2001 minns jag att vi åkte rysk skranglig buss från Amerikanska ambassaden i Moskva till Star City några mil, kanske 10, nordöst om Moskva. Resan var arrangerad för ambassadfolket, men på något sätt kunde Karin, jag och vår dotter Birgitta få hänga med.

I Wikipedia står det sålunda:

Star City (Russian: Звёздный городо́к, Zvyozdny gorodok^[1]) is a common name of an area in Moscow Oblast, Russia, which has since the 1960s been home to the Yuri Gagarin Cosmonaut Training Center (GCTC). Officially, the area was known as "closed military townlet No. 1" and at various times had also been designated as Shchyolkovo-14 (Щёлково-14) and Zvyozdny (Звёздный).^[2]

Infarten till området var ståtlig och man förstod att det gått åt många rubel här under årens lopp och så gör allt framgent.

Jurij Gagarin och Valentina Teresjkova kommer vi gamlingar säkert ihåg.

Gagarin omkom i en flygolycka medan Teresjkova fortfarande lever.

Mera Wikipedia:

Valentina Teresjkova föddes den 6 mars 1937 i en liten by i Jaroslavl oblast i västra Ryssland. Hennes far var traktorförare och hennes mor arbetade inom textilindustrin. Hon gick inte i skolan eftersom hennes föräldrar var fattiga. Hon började i skolan 1945 vid 8 års ålder, men slutade 1953 och fortsatte sin utbildning med korrespondenskurser. Hon blev intresserad av fallskärmshoppning i ung ålder, och utövade hobbyn i den lokala flygföreningen, och gjorde sitt första hopp den 21 maj 1959 vid 22 års ålder. Det var hennes kunskaper inom fallskärmshoppning som gjorde att hon blev antagen till det sovjetiska rymdprogrammet. Teresjkova var liksom hennes mor textilfabriksarbetare och amatörfallskärmshoppare när hon rekryterades i kosmonaututbildningen med tre andra kvinnor. Av dessa fyra var det endast hon som blev kosmonaut.

Rymdfärden

Den 16 juni 1963 blev hon den första kvinnan i rymden när hon lyfte med rymdfarkosten Vostok 6 från kosmodromen i Bajkonur. Hon flög 48 varv i omloppsbana runt jorden under totalt två dygn, 22 timmar och 50 minuter. Teresjkovas rymdfärd är ännu i dag den enda genomförda rymdfärden med enbart kvinnlig besättning. Rymdfärden var den sista i Vostokprogrammet och den varade längre än alla dittills genomförda amerikanska rymdfärder tillsammans. Under hela färden anropades Teresjkova från markkontrollen med namnet Tjajka, vilket är ryska för måsen.

I Star City utbildar och tränar man ryska kosmonater och västerländska astronater. 

Vi fick se mock-uper av dom rymdskepp man då och även nu använder. Dom var all exakta kopior av dom riktiga och vi fick även krypa in i och igenom modulerna om vi ville. Jag kunde snabbt konstatera att jag aldrig skulle kunna bli uttagen. Idealt kosmonatmått var nog ca 160 cm längd och en trivselvikt på max 60 kg vikt för att kvala in till det yrket.

Den stora cylindern på närmast föregående bild är en fullskalig mock-up på en av modulerna i rymdstationen ISS, som just nu flyger omkring däruppe. Den tränade man i för fullt i år 2001.

I denna vattentank tränade man att arbeta i viktlöshet.

På andra sidan tanken kan man se en kosmonat hänga i en kran färdig att sänkas ner för jobb på en modul som stod på botten.

Här står modulen

(Man hade ingen digitalkamera på den tiden så man kunde inte kolla hur bilderna blev. Annars hade jag nog försökt att ta nya bilder utan motljus.)

Här är en annan modul i ISS

En av dom första rymdkapslarna. Den var INTE stor.

Det fanns många montrar att studera, men det var svårt med språket och ännu svårare med alfabetet.

I Star City fanns ett påkostat villaområde där kosmonaterna bor. Bl a åkte vi förbi ett påkostat hus där Gagarins änka bodde. 

Väl hemma i Moskva gick jag ut och tittade på dom skapliga slussarna, som ligger i området i västra Moskva där vår dotter bodde.

Dom förbinder Moskvafloden med Volga om jag inte minns alldeles fel och verkade ganska förfallna.

Slussportarna var enorma.

Barnbarnen hade fixat en ny jordnära lekkamrat hemma i trädgården medan vi befann oss tankemässigt i cyber space i Star City i Zvyozdny.