Söndagspromenad på vasaloppsdagen

Vasaloppet gick ju bra idag - någon vann och jag är jättenöjd med detta besked.
Eftersom det var blixtföre var det inte så mentalt jobbigt att titta på och jag tror inte heller att åka. Han som vann var knappt anfådd när han blev intervjuad efter målgången.
Fast jag är besviken på den långe norrmannen, som fegar och aldrig vill dra i ett skidlopp. Han antydde ju för länge sedan att han skulle vinna i år (och underförstått nog även slå Mora-Nisses rekord på nio segrar).

Här hade vi en solig dag och det lockade till att ta en promenad med kamera på magen efter målgång och middagsvila

Bilderna blir nog större om man klickar på dom, men man kan aldrig veta säkert.

Väl ute på trappen upptäcktes att grannen Raymond nästan hann å kapa ner den stora linden i går medan jag var i Skövde på modellflygning.

På andra sidan gatan ligger Broströmska Stiftelsen och på gräsmattan står Axel Broström staty. Han var kristinehamnare tror jag och startade Broströmsrederiet med fartyget Matilda någon gång anno dazumal. Efter en större donation från familjen Broström byggdes huset åt bl a medellösa sjömansänkor. Det är numera privatägt och verkar vara genomgångsboende för unga ensamstående och dito familjer.
Här kommmer fakta i efterhand från en bekant som känner väl till hur det förhåller sej:
Broströmska Stiftelsens hus kom till efter en donation av familjen Broström i samband med nya hamnens invigning 1916. Beloppet var 200 000 kronor, och det räckte till för att bygga huset. I statuterna står att det skall bebos av folk som har anknytning till sjöfarten, av båda könen. De flesta som bodde där under min barndomstid var änkor efter sjöfolk. Runt tomten gick en hög häck och parken där "Geta" står staty, var en förbjuden men mycket omtyckt lekplats för oss glin. Området mot väster, där det idag ligger två enfamiljshus, fanns ett område för egenodling.Det var behövligt för många som bodde på stiftelsen, eftersom pensionerna var knappa.

Lite nedanför ligger den nybyggda Sannagården, äldreboendet där vi själva kanske hamnar på sluttampen. Men då vill vi ha rum med utsikt över hamnen och inte mot albuskaget bakom huset. Från början planerade man att bygga radhuslägenheter på planen ner mot bryggan och PEAB gick ut med enkäter, men intresset var litet och prislappen stor så projektet lades på is.

Här har vi hamnen dit oceangående fartyg anlöper flera gånger i veckan via Göta älv och slussarna i Trollhättan. Själva djupkajen ligger runt hörnet längst ut. Den höga kranen till vänster i bild används när man skall lyfta torndelar till vindkraftverk av fartygen. Dom kommer oftast från Kina. Sågat virke är en stor exportvara härifrån.

I denna båt bor ett ungt par komfortabelt med elspis, kyl o frys, tvättmaskin, torktumlare och andra bekvämligheter. I dagarna har dom dock köpt ett hus så det blir kanske en lägenhet ledig här.

Som närmaste granne har dom nu bojorten. Just nu i vinterdvala men sommartid seglar den ofta på Vänern med passagerare. Båttypen var vanlig här på Vänern i gångna tider. www.bojorten.se/fartyget 

Den stora tegelbyggnaden är gamla tullhuset, men numera finns där en affär för båttillbehör.
Bojorten byggdes i hamnmagasinet till höger om tullhuset.

Detta är gästhamnen. Där ligger nu ett antal flytbryggor på vinterförvaring. När isen släpper bogserar man ut dom i Vålösundet, sundet ut mot Storvänern. Där blir dom bryggor för några hundra fritidsbåtar.

Svängbron är igensvetsad. Den är nu gångbro och så finns även ett industrispår på den. För inte alltför länge sedan (jag minns den tiden) gick den att svänga. Då kunde lite större båtar gå ända upp i stan. 

Biltrafiken går numera på Västra Ringvägen och den nya bron strax innanför Svängbron.

Vi hade ett väl fungerande sjukhus som dessutom gick plus ekonomiskt. Efter nedläggningen saknar vi detta  mycket. Det kloka Landstinget tyckte plötsligt att det blev billigare och att vi fick bättre vård om vi åkte till Karlstad när vi fick en sticka i fingret. Vi som ingenting begriper tycker dock att det är bakvänd rationalisering att frakta personal och hundra patienter varje dag till Karlstad och Karlskoga i stället för att några läkare åker andra vägen. Många av läkarna bor dessutom kvar här och åker nu tillsammans med patienterna varje dag till jobbet. Vi protesterade vilt, men när man protesterar vilt begriper man inget och då var det enkelt att köra över oss. Detta är ett lysande exempel på nationalekonomiskt tänkande när det är som sämst. Arg? Ja! Men bussbolagen, SJ, taxi och bensinbolagen verkar nöjda.
Snart kanske vi dessutom skall in i region Västra Götland och måste åka till Sahlgrenska för att ta ut stickan i fingret. Det känns som att åka till månen i stället för några mil till Univeritetssjukhuset i Örebro.

Här är stans spelhåla, Nyveliuskiosken. Där kan man på fem minuter satsa hela sin pension och vinna eller försvinna. Jag gick halva vägen en gång och satsade 50:- på en säker häst, som redan stod med ena frambenet på mållinjen. - Vill ni veta hur det gick? --- tror inte dä!

Kameraobjektivet vänt mot hemmet. Vi bor högst upp i det grå huset högst upp på bilden och vi fick jättefin utsikt över hamnen sen grannen fällt stans största lind.
Anade här att Karin stod i köksfönstret och ropade att kaffet var klart, så gick direkt hem.

- Vem skall putsa skorna efter promenaden över tundran tro?

Lyckodagen

Idag har jag haft en lyckodag. Fick nämligen tillåtelse att åka till Arena Skövde på modellhobbymarknad alldeles själv. Den öppnade kl 10,00 och jag stod nästan och hängde på låset då, så det hade föregåtts av en tidigare uppstigning än vanligt. Det är visserligen inte mer än 10-12 mil dit, men man skall ju ha frukost innan också.

Jag tror att man kan klicka på bilderna och få upp dom i större format om man så önskar

Marknaden var välbesökt av både modellflygare, publik och försäljare. Man hörde diverse dialekter, t o m holländska, så det var inte bara västgötar och en värmlänning där. Alla stånden var uppvaktade av köpsugna hobbyutövare. RCFlight, hemmafirman i Skövde, tog nog priset för där var det ständig kö, men så är ju dom grabbarna alltid 100% trevliga och tillmötesgående oavsett om man besöker affären eller handlar på nätet.

Nere på arenagolvet fanns flygdepån och där var det full aktivitet hela tiden. Vingar och akrobatkärror dominerade helt.

Jag beundrar alla 10 - 20-åringar som konstant upphäver tyngdlagen med sin 3D-flygning. Jag har inte en aning om hur dom bär sej åt och mina ögon hinner knappt följa alla snabba manövrer. Men dom dansar faktiskt med planen till musik.

Här kör en videokameraförsedd stridsvagn omkring och styrs via en videolänk. Föraren sitter i ett avsides hörn och tittar på kamerabilden i ett par speciella videoglasögon. Och i en annan sal håller en kille föredrag om hur det går till att flyga modellflygplan via en videolänk. Men okey då, kirurger kan sitta i Uppsala och operera hjärtpatienter i Tjotaheti så varför inte ... Jag, en gammal senil farbror, fattar nog egentligen inte så mycke av detta.

Här flyger planet uppåner 1 dm över golvet och han störtar inte utan gör säkert en snabb looping med ett par rollar mitt i loopingen och kanske t o m går ur den baklänges.

Slutligen var jaktflyget i luften och klippte plastband på fiendeplanen, men det gick så snabbt att det var omöjligt att filma.

Dagen i Skövde avslutades med ett Maxmål på MAX och jag kunde åka hemåt mätt och belåten i det fina solskenet för att i detalj  rapportera dagens händelser för HSB. 

Om hon lyssnade och var väldigt intresserad ? - Nja .... men jag fick i alla fall kvällsmat...

Trädfällning

Grannens lind har fallit för åldersstrecket.

Här följer en lektion i hur elegant man tar ner ett av stans största träd på en ganska liten tomt.

Man hyr en skylift och plockar fram motorsågen och far till väders i liftkorgen.

Det är ungefär som att spaka ett modellflygplan. Man styr korgen med ett par spakar.

Och så får man inte vara höjdrädd. Det gungar ganska friskt när man står däruppe i korgen.

Det står bilar på gatan vid sidan av trädet, men Raymond är säker och vet vad han håller på med. 

Han kapar av grenarna meter för meter och jobbar sej stadigt uppåt. 

och ett par timmar senare är nästan hela trädet skalat.

Här faller sista grenen med ett stort brak.
(Klantigt av mej att jag höll kameran på fel ledd)

Så här ser en grenlös lind ut

Nu är det bara att ta hissen ner och göra resten.

PERFEKT!

Till slut kom snön eller Hur man provflyger skidor

I fjol, anno 2011, hade vi massor av snö här i Kristinehamn när det var vinter.

I år har vi haft gröna gräsmattor ända tills nu, i mitten av februari, men nu snöar det varannan dag.
Vad gör man då när det snöar, förutom att längta till morgondagen eller tillbaka till gårdagen eller till Oman, Holland, Köla eller Rekekroken. Jo, man tillverkar blå kängor åt Krax och spänner på gröna specialskidor så att han kan få flyga igen, för det är ju det han helst av allt vill.
Se så vackert det blev!

Optimisten, dvs jag, trodde att dom skulle funka och förpassade oss, nöjd och självsäker, ner till fotbollsplanerna vid värmeverket för att prova landningar. Den dagen hade dock inte snön fastnat på gräset därnere så det fanns bara lite rimfrost kvar, men det skulle nog fungera ändå tänkte optimisten.

Krax och optimisten har under sommaren och hösten flugit många timmar tillsammans och blivit ett väl samtrimmat par. Krax gör allt som optimisten beordrar: Flyger omkring lugnt och stilla, stiger och sjunker, stallar och går i spinn om motorpådraget minskas, studsar på marken vid landning, står på näsan i gräset och knäcker propellern eller störtar rakt ner i marken och går sönder. - Ibland (ofta) allt på en gång, men alltid precis som optimisten bestämmer.

Ett flygpass inleds oftast genom att man kastar iväg Krax samtidigt som man drar igång propellern. Så även denna dag. Starten gick bra och vi flög omkring en bra stund men skulle så göra en provlandning på dom nya skidorna. Dock tror jag att kängorna blivit en aning för stora för jag såg att skidorna började hänga framåt med spetsarna pekande olyckligsaligt neråt mot marken. Alltnog, vi hade inget val, förr eller senare måste det landas.
Trots onda föraningar försökte optimisten hålla nosen högt vid landningen för att kompensera skidornas negativa vinkel, men ingenting hjälpte. Tänk er en skidhoppare i Oberammergau i en liknande situation!
Precis så gjorde Krax också. Landningstället rycktes loss, propellern gick av, motorfästet knäcktes och stjärtpartiet fick sej en rejäl knäck vid dödssaltomortalen.

Denna provflygning (liksom många andra) avslutades dock på ett värdigt sätt genom att den skadade Krax placerades på en filt i bagagerummet, transporterades hem, placerades på operationsbordet (=köksbordet) och reparerades. Dock återmonterades hjulen medan kängor och skidor kommer att modifieras på lämpligt sätt. Som tur är finns det tillgång till god sakkunskap i ämnet hos Buskflygarna i mörkaste Småland så efter konsultation hoppas vi snart vara i luften igen.

PS: Jag är sedan lång tid tillbaka absolut förbjuden att använda köksbordet (och alla andra bord) som verkstadsbänk. Just då var dock den stora kärleken på Maxi och handlade så jag tog mej friheten att bryta mot förbudet. När hon kom hem var operationen genomförd, köksbordet avstädat och eftermiddagskaffet framdukat. Allt var lyckligt och väl tills hennes blick plötsligt låste på en fläck på bordet. Fläck och fläck förresten. Det var värre än så. Jag hade borrat rätt ner i bordet utan att själv märka det.
Sensmoral: Gör alltid som HSB säger.

Tack gode gud att man har Krax och inte en Bleriot, jag vågar inte ens tänka på hur det skulle vara att reparera en sån.

Karl XII hade fel hobby

Denna dag, den 30 november, år 1718, glömde Karl XII att ducka för en byxknapp som kom flygande i luften när han var i Norge på turné. Tänk om det i stället varit ett modellflygplan, då hade han säkert hört det komma och klarat livhanken.

Det är mycket därför jag håller på med denna ädla sport. Om man flyger själv har man ju dessutom fullständig kontroll (hmm?). Det enda som brukar kunna hända är att marken snabbt och okontrollerat höjer sig och slår i flygplanet. Det har hänt mej några (många) gånger, men medan man väntar på att marken skall sjunka tillbaka igen brukar man hinna tejpa och limma ihop flygplanet och snabbt vara i luften igen.

I förra veckan flög jag min nybyggda El-Lajban för första gången utan problem. Till sanningen hör dock att min mentor Bosse stod bakom ryggen på mej och hade kopplat in sej med en kabel så att vi körde dubbelkommando, men hans insats bestod (bara) av start och landning. Själva

flygningen klarade jag faktiskt på egen hand.

Två veckor tidigare hade jag försökt att flyga

samma plan på egen hand. Då gjorde marken flera skutt uppåt och sista gången blev skadorna på planet så stora att jag fick uppsöka verkstad (köksbordet) för reparation.

Så här ser mitt flygfält ut. En fotbollsplan några hundra meter bort från huset där vi bor har annekterats. Det är inte alltid som gräset är så välklippt, men vad gör väl det så länge fälthyran är 0:- kr. Dessutom är det väldigt sällan någon

spelar fotboll där så i praktiken disponerar jag fältet nästan ensam.

Nu närmar sej vintern och då kan man flytta inomhus.

Idrottsarenan på bilden är jättestor, har högt i tak och är ofta ledig och då kan man gå dit och fråga om man får flyga en stund.

Helst flyger jag Krax. Den är lätt att bygga och att reparera och att stuva in i bilen. Dessutom flyger den jättefint. Konstruktören är min kompis Björn i Hyltebruk och den kostar bara några tior i material. Naturligtvis tillkommer radiogrejorna på en dryg tusenlapp men den går även att flytta över till andra flygplan om man så vill.

Här står grejorna färdiga inne på idrottsarenans konstgräs färdiga att användas. T. o. m. sändarantennen är utdragen. Detta är lätt att glömma om man inte använder en checklista och då har man garanterat ställt till det för sig. Antingen går planet i backen, fastnar i någon trädtopp, fastnar högst upp i fångnätet i idrottshallen eller flyger bort för alltid. Jag har testat all varianter utom den allra sista.

Vart kommer allt ifrån?

Nu var det lange sedan sist!
Eftersom vi ar tillbaka i Wassenaar foll dock andan pa att gora nagot.
Tyvarr ar det ont om å, ä och ö har sa dom maste vi spara pa.

Temat ar Vart kommer allt ifrån.





Vi kom fran Rekekroken i Skane pa 1 maj och dar hade man en valborgsmassoeld nere vid Skalderviken kvallen innan vi akte hit. Nagra eldslagor kom fran grenar och gamla eklov fran "varan" tradgard.











Vitsipporna kommer fran jorden.















Karin kommer fran Kristinehamn och lingonsylten hon har i filen kommer fran skogen.
















Anton och Theo kommer fran skolan.
















Flygplanet kommer nog fran Schipol, flygplatsen i Amsterdam












och detta kom fran himlen.















Molnet kom fran oster.








Och nu kommer jag inte pa nagot mera!

Rekekroken juni 2010

Här igen. Sommarn är här, gräset var onödigt långt när vi anlände, men det var snart fixat. På nedsidan huset hade dock Magnus förbarmat sej så där var det redan ok.